Sök

Anknytning

Lär dig mer om mönstren som sätter käppar i hjulen i våra kärleksrelationer. Ju mer kunskap du har desto lättare är det att bryta dessa mönster...



Anknytning handlar om varför och hur vi som barn knyter starka band med vuxna personer och med sin omgivning. Det är ett instinktivt medfött sätt för oss att som barn överleva. Vi har alla ett sånt inbyggt system, det heter anknytningssystemet (på engelska, The attachment behavioral system)


Anknytningsystemet får oss att fatta blixtsnabba (ofta helt omedvetna) beslut för att främja vår sociala överlevnad. Hur skall jag kunna hindra att jag blir övergiven. Vi formar och hittar olika strategier för att få så mycket närhet och kontakt som möjligt.


Det här beteendet bär vi med oss in i vuxenlivet och blir den karta vi använder i våra kärleksrelationer. I våra relationer så finns det två grundläggande drivkrafter, dels att vi vill komma andra människor nära (fysiskt och psykologiskt), vi vill ha närhet och intimitet och samtidigt så vill vi vara självständiga (autonoma). Vi bär med oss de här behoven hela livet, från vi föds tills vi dör.


John Bowlby och Mary Ainsworth forskade under 1960-talet kring anknytning och anses än idag vara förgrundsfigurerna på området.


Testet man använder än i dag kallas för främmandesituations testet. Vilket går ut på att barnet kommer in i ett rum tillsammans med sin förälder. I rummet finns det leksaker och på en stol sitter en främmande testledare. Efter en stund går föräldern ut ur rummet och stänger dörren så att barnet inte kan se föräldern. Föräldern stannar ute i 3 minuter. Man observerar hur barnen reagerade och mäter samtidigt stressnivån hos barnen.

De har hittat 3 tydliga kategorier.

Trygg anknytning

När föräldern lämnade rummet så började barnet protestera direkt. När återföreningen sker så söker barnet närhet och låter sig snabbt tröstas och återgår sedan snabbt till lek och utforskande.

I studier har man under åren sett att de barn som har trygg anknytning har föräldrar som är lyhörda, som lystrar och tar reda på vad barnet signalerar när barnet uttrycket obehag. De är känslomässigt tillgängliga för sina barn vilket gör barnen trygga och de kan gå ut i världen och känna, livet är bra och jag är värdefull. Ibland känner jag obehag och när jag gör det så uttrycker jag det och någon kommer att hjälpa mig.

Som vuxna är det här personer som är trygg i romantiska relationer, de tycker om att vara i en relation. Ser att en relation för med sig någonting gott. Har inte svårt att vara beroende men också autonoma i en relation, vilket är en avgörande faktor för att våra relationer skall ge oss det vi behöver. Med en trygg anknytning har vi lättare att känna våra känslor och behov och uttrycka dem utan kritik i relationen.

Otrygga undvikande anknytning

När föräldrarna lämnar rummet så fortsätter barnet att leka med leksakerna och det ser ut som att de knappt tar notis om att föräldern går. När de kommer tillbaka så ignorerar barnet föräldern. På ytan ser dessa barn lugna ut men de här barnen blir lika stressade som tryggabarn (deras puls går upp och stresshormonet kortisol går upp lika mycket). Trots detta så undertrycker de alla uttrycka för detta.


Här kan man se att föräldrarna haft ett mer känslomässigt distanserat sätt med fokus på fysiska behov, fokus på skolprestation och inte på den känslomässiga närheten. De gör bra saker som skjutsar till träningar, går på föräldramöten, packar matsäcken, maten står på bordet i tid. Men när baren visar sig ledsna och arga så ökar föräldern avståndet antingen fysiskt eller psykologiskt. Barnet lär sig så att inte uttrycka sina egna känslor i ett försök att få närhet och kontakt. De här barnen har inte fått hjälp med att organisera och förstå sina känslor vilket gör att de får svårt att själv sätta ord på känslor och behov och att sedan signalera till omgivningen vad som pågår i dem. De drar sig hellre undan än att försöka då de är rädda att stöta bort sina föräldrar.


I vuxna relationer så fortsätter de här närhetssökande strategierna och de undviker att komma nära för då blir de oroliga och det känns obehagligt. De undviker att öppna sig och berätta vad de känner. De är övertygade om att ”Om jag öppnar mig och berättar hur jag verkligen känner, hur övergiven jag känner mig, hur besviken eller ledsen jag är, så kommer min partner inte att möta mig utan avståndet kommer att öka och jag kommer att känna mig mer övergiven.” Det är viktigt att förstå att det här är en närhetsmaximerande strategi. En fungerande strategi som de har lärt sig sedan de föddes. Den känner ofta att det är lättare att vara ensam än i relation.


Känner du igen dig i den otrygga undvikande så behöver du lära dig att känna igen och sätta ord på dina känslor, lär dig prata om sårbarhet istället för att fly, förstå att även om du aldrig upplevt sann intimitet så är det bra för dig att göra det, använd ditt intellekt till att se och kartlägga de mönster du bär med dig från barndomen och hur det påverkar relationen idag.

Otrygga ängslig/ambivalent anknytning

När föräldern lämnar rummet så blir barnet upprört och när föräldern kommer tillbaka så fortsätter barnet att vara upprört, arg och orolig och låter sig inte lugnas. Här sker behovet av närhet på bekostnad av upptäckarglädje och nyfikenhet. Lägger sitt fokus på närhetssökande på bekostnad på självständigheten.


De här barnen växte upp med föräldrar som inte var förutsägbara. Ibland var föräldern där och ibland inte, det är oförutsägbart. Det sker inte på barnets villkor utan på förälderns behov. Därför utvecklar barnet den här strategin för att inte gå miste om de här tillfällena av närhet som erbjuds. Det kan komma och då gäller det att jag är där. Det blir svårt för barnet att veta. Kommer du att finnas där för mig? Det här skapar en hyperaktivering av hela systemet.


Det här är vuxna personer som är rädda att inte bli mötta i relationen, som söker konstant bekräftelse på att de är älskade eller bevis på att de inte är det, försöker hela tiden minska avståndet i relationen, söker närhet genom att pocka på sin partners uppmärksamhet. Pejlar hela tiden av sin partner, finns du där för mig, vilket gör att de ofta blir väldigt upptagna av relationen och förlorar sin egen självständighet.


Känner du igen dig i den otrygga ängsliga/ambivalenta är det viktigt att lära dig att ta hand och reglera dina egna känslor, att bli medveten om att du vill ha men samtidigt är rädd för närhet. Lär dig visa sårbarhet och prata om vad du känner och behöver istället för att bli kritisk och berätta om vad din partner gör för fel (det kommer bara öka avståndet du försöker minska). Lär dig se de mönster du bär med dig från barndomen och hur det påverkar relationen idag. Vi alla kan ta oss från en otrygg anknytning till en trygg. Vill du ha stöd på din resa kan du bli medlem i Training for Love community. Där är vi många som gör resan tillsammans. Välkommen!